And I think to myself, what a wonderful day!
I dag var den dagen då den sista förtvivlade resten av min årliga vinterdeppighet försvann. Det är det här jag kallar livet, att kunna gå utanför dörren och slå mig ner på en pall eller en stol eller på trappen för att bara NJUTA! Av värmen, kaffekoppen, pratstunden med maken, katternas nyfikna spring runt omkring oss, fåglarnas nästan hysteriska bo-byggande.
Det kan inte vara riktigt att människan, alltså jag, ska gå på kvarts-fart och nätt och jämnt det, från november till i april, och sedan gå mer än dubbelfart under vår- och sommarhalvåret. Det tippar så lätt över på min humörvåg, när jag inte får energin från värmen eller ljuset. Mysfaktorn på hösten när man börjar tända levande ljus, är ofta avklarad på ett par dagar, och vad ska man då göra resten av vintern? Jag bara undrar.
Min bästa tid är i alla fall nu, och nu ska jag suga i mig av värme och ljus så jag har ett riktigt energilager att ta av till hösten!
Må gott, det gör jag!
/Bokmalen
Jag håller med dig, min bästa tid är också nu.
Visst är det underbart!