I vår familj har vi alltså två katter varav den ena, lill-katten Findus, har fått mycket uppmärksamhet, nykomling som han är. Det har fått till följd att stor-katten, Russel, kanske känner sig lite åsidosatt. Han är en väldigt snäll katt som finner sig i nästan allting, så han gör inget elakt eller något för att hämnas eller få uppmärksamhet, som sagt han är väldigt snäll. Han uppfostrar det här lilla fyrbenta spöket vi har på ett bra sätt, tvättar honom och lockar på honom när det är något bus på gång och är allmänt sällskaplig. Det är första gången som jag har två katter som faktiskt pratar med varandra och låter hela tiden de gör något. Det är ett riktigt purr-purr, mjja, mjjiiiaau här hemma.
En eftermiddag när jag kommit hem från jobbet så bestämde jag mig för att sätta mig ner med bara Russel för att ge honom all uppmärksamhet och för att prata en stund och kela lite och så skulle jag berätta hur fin och snäll jag tycker att han är! Han var väldigt tacksam en liten stund, tryckte sig mot mig och spann på sitt försynta sätt, och tuggade lite på mina armar och tvättade händerna, på mig alltså. Sen tyckte Russel tydligen han att han skulle dela denna mysstund med Findus, så i stället för att njuta av sin ensamma stund med matte, så lockar han och ropar på lill-katten som naturligtvis inte är sen med att svara och komma skuttande som kattungar bara kan göra. Findus fattar ju inget av detta mysiga, han vill bara leka, så han i sin tur lockar och ropar och börjar leka med sin mjuka boll och så helt plötsligt är det livlig tass-bollsmatch på golvet. Jag fick också vara med, och jag är sååå lycklig över mina småkompisar!
