Jag läste en insändare som behandlade rätten till barnbidrag, och hon som skrev, Lotta, tyckte att alla skulle få barnbidrag, för som hon sa ”ska de som gått på högskola, tagit studielån och gjort nåt av sitt liv bestraffas” (genom att inte få barnbidrag då, menar hon eftersom de då har blivit höginkomsttagare, som enligt diskussioner i en grupp i regeringen inte skulle få barnbidrag)
Vad beträffar barnbidraget så tänker jag inte diskutera det idag, men däremot måste jag tala om att jag blev så arg över hur hur resonerar! Menar människan på fullt allvar, att alla som inte gått på högskola inte gjort nåt av sitt liv? Det skulle vara roligt att se hur Lotta skulle reagera när hon kommer till sin butik för att handla mat, och får se en skylt där det står ”Stängt i tre år på grund av att personalen vidareutbildar sig på högskola” Hur skulle hon hantera det, eller hur skulle hon hantera om hon fick veta att alla matproducenter hade gjort samma val, att vidareutbilda sig på högskola för att de ville ”göra något av sitt liv”. Själv känner jag en väldigt stor tacksamhet till alla som server oss andra med mat, rena lokaler, transport av varor och annat ”okvalificerat” (vilket ord) arbete. Jag tror att denna Lotta inte är särskilt gammal och inte har hunnit tänka varvet runt så att säga, och jag hoppas att hon hittar sin rätta plats i framtiden, men inte på bekostnad av andra.
Jag har i flera sammanhang upplevt hur vissa högutbildade/höginkomsttagande människor ser ner på andra som faktiskt har gjort andra val i livet än de själva. Deras dåliga självkänsla gör väl att de måste ta sin energi från oss andra, vi som har mer av den varan kanske!
Det jag valt att göra av mitt liv är ju rätt för mig! Ingen prestationsångest, inget klättrande på karriärsstegar (jag är höjdrädd!:)) men jag utvecklas inom det jag vill utvecklas och kanske ser på livskvalitet på mitt eget sätt.
Nu måste jag bara se till att komma in på rätt bana igen, så här kommer:
Varför det är bättre att ha katt
i stället för hund
1. Katter spinner. Hundar dreglar.
2. Katter stryker sig mot ditt ben då de vill ha ömhet och kärlek, inte då de är pilska.
3. Katter använder kattlådan. Hundar använder ditt ben.
4. Katter landar alltid på fötterna. Hundar vägrar låta dig kasta dem.
5. Katter ser söta ut då de sover på teven. Hundar faller ihop och slaggar mitt framför den.
6. Ingen har någonsin behövt ”varnas för katten”.
7. Katter begraver sin skit. Hundar gräver upp andras
Margot Wallström blev väl nåt utan högskoleutbildning?!
Tack för att vi fick se dina katter! En BRA bild!
Glömde säga:
Mysig bild på de båda kattkompisarna!
Visst kan man gå i taket för det resonemang som Lotta och många med henne för. Egentligen tycker jag mest synd om dem. Hörde för några år sen en kille som ringde till Karlavagnen. Han beklagade sig för att han, efter sin akademiska examen, inte längre kunde umgås med sina tidigare vänner. De var ju numera för enkla och kunde liksom inte föra sig och använda ett språk som var lämpligt….. Stackars sate, säger jag bara. Vilken tur att jag saknar akademisk examen om man blir sån! Jag har många vänner, både med och utan akademisk utbildning och eftersom jag inte förstår bättre kan jag ha dem kvar!
När det gäller katter kontra hundar har jag nog trevligare erfarenheter än de du beskriver ovan, men det var kul att läsa! Man måste ju få skoja till det lite ibland.
Bra tankar om hur vissa människor tycker sig vara mer värda än andra.
Kloka funderingar om både katter och människor. Håller fullständigt med dig.
Inger