– Det ligger nog i tiden att byta namn, tror Runo Svärd på Patent- och registreringsverket, som beslutar om ett namnbyte ska tillåtas.
– Många vill nog sticka ut med ett läckert efternamn, tror han.
Runo Svärd tror inte att trenden att byta namn kommer från andra länder.
– Nej, där verkar det inte alls vara lika vanligt, säger han.
Gripenklinga, Slaghök, Mossljung och Krusestål är exempel på namn, som verket godkänt. Däremot har man sagt nej till namn som Kattmor, Myshjärna och Gökturk
Man har alltså sagt nej till Kattmor som efternamn. Eftersom det inte är jag som har ansökt, så måste ju någon annan ha försökt. Konstigt att det inte gick, det finns ju Hundman, (eller kanske det var Sundman) Hansdotter (varför inte hennesdotter?) och om man får vara någons dotter kan man väl få vara någons mor? Kattmor till exempel. Sund logik tycker jag. Annars är det rätt kul med namn, man hör namnen ofta men tänker inte lika ofta på betydelsen, eller vad det beskriver. Heter man Hansson så kan man i alla fall tänka sig att pappan hetat Hans och att man är hans son, det är ju OK. Men om man heter Knäpp i efternamn kanske det inte är lika enkelt att fundera ut varför man heter det. Jag menar om man nu är det, knäpp alltså, så kanske man inte skulle skylta med det direkt, utan låta folk runtomkring få bilda sig en egen uppfattning först, utan att direkt tala om att man är Knäpp. Heter man däremot Prins i efternamn kan man anta att en sådan varit framme och lämnat sitt lilla bidrag till efterkommande släkten, för man vet ju att kungligheter inte har något efterenamn, alltså kan man inte heta Prinsson eller Prinsdotter heller vad den saken anbelangar, så ett enkelt Prins kan ju accepteras som efternamn.
Sen har vi de här sammansatta efternamnen av naturens företeelser. Ta Granberg till exempel: en gran och ett berg har man sett tillsammans; en gran kan växa på ett berg och så har man bildat ett snyggt natur-namn. Eller ta Frimodig, (ett namn som förpliktar har jag hört) då kan man vara uppkallad efter en egenskap som åtminstone någon i ens tidigare släktgenerationer innehaft.
Det vore rätt kul att heta Röst, för sin egen sådan ska man alltid göra hörd. Kom ihåg det!
Nja, jag behåller nog mitt ny-gamla namn, jag fick ju ett nytt sånt för några år sedan sedan prästen sagt sitt, och vi vårt, ”-Ja” alltså, så kombinationen av familjen Dals norska hem får duga i fortsättningen också!
Ha det!
/Kattmor
