Idag har jag ”hälsat på” där båda mina pappor finns nu, på kyrkogården. En far som har gjort mig, och en far som har fött mig. Så brukar jag lite ömsint förklara att jag haft två pappor. Min biologiske far som dog ett par månader innan jag kom till världen, och min ”nye” far som kom till vår familj när jag var fem år. Det var mycket spännande att få en pappa tyckte jag. Han var så stillsamt snäll och trevlig och var jättebra på att berätta sagor! Min äldre syster och jag brukade möta honom när han kom hem från sitt arbete, och direkt slänga oss i hans knä och be att han skulle berätta något för oss! Jag var ju yngst och märkte inte att något skulle vara annorlunda för oss bara för att vi fått en pappa i familjen. Men allt eftersom jag blev äldre, och kunde förstå lite mer av vad andra vuxna och halvvuxna talade om, så begrep jag att det fanns en stor svartsjuka från de barn som hittills hade funnits i min nya pappas liv. Det var hans syskonbarn, som minsann inte frivilligt ville dela med sig av morbror/farbror till ett par nya småungar. Jag tror inte att min mor hade det särskilt lätt, inte heller när mina småsyskon kommit, fick de känna att de var självklara i min systers och min pappas familj med farbror och farmor. Mina småsyskon som blev kallade bastarder och annat av gamla människor som inte hade bättre vett. Jag har förstås en förklaring, men det är absolut ingen ursäkt till, att min biologiska farmor kunde kalla mina småsyskon för bastarder och behandla dem mycket nedlåtande och hålla dem utanför den gemenskap som min syster, jag och farmor hade. Farmor saknade förstås sin son, min far, något så oerhört mycket, och kunde inte hantera att modern till hennes barnbarn hittat en annan man att fortsätta sitt liv tillsammans med.Vilka tragedier det kan utspelas i vår vardag !
Idag har i alla fall mina nya kusiner och vi alla syskon en väldigt bra kontakt, och vi har trevligt tillsammans och kan sitta och prata om hur det varit när de svartsjukt bevakade sin morbror/farbror när vi kom in i deras liv. Med tiden blev de väldigt nära vänner med min mamma också, så vi fick en stor familj till slut, min syster och jag.
Så jag tänder ett par ljus, och minns.
Ha det så bra.
TURBOLADDA VILOLÄGET !!!!
Men så bra, nu är ju allt löst. Tack Ulla.
Så skönt att kunna se tillbaka och vara nöjd med hur allt har utvecklats, även om det inte alltid har varit lätt och självklart.
Ha en bra kväll/Inger
Tack för din fina berättelse.
Tack för dina besök och kommentarer hos mig ikväll!