Vi skulle ut på julshopping sonen och jag, och vi skulle inte tala om för herrn i huset vart vi skulle. Man får ju vara lite hemlighetsfull så här i juletid! Eftersom sonen är i rätt ålder så ville han övningsköra, och visst fick han det. Han är lugn när han kör, mamman är också lugn när hon sitter bredvid ratten som en ansvarsfull instruktör ska vara.

När vi kommit en bit upp på skogen mot Insjön, för det var dit vi hade tänkt färden, så är där en lång raksträcka med mycket bra sikt både framåt och bakåt. Där föreslog jag sonen att sakta ner ordentligt och sedan snabbt trycka på bromspedalen för att testa hur halt väglag det är. Snäll som han är så gjorde han som mamma sa…. och vips försvann vägen!

   Vi har en så liten och  lätt bil så den försvann rätt ner i diket. Och där stod den stadigt minsann!

Det är tur att jag inte har anlag för hysteri. Det har inte sonen heller, så vi tog en liten promenad tillbaka efter vägen för att få täckning på mobilen, och sen fixade sig allt inom tre kvart. Förresten så oerhört omtänksamma och snälla alla människor är! Det var inte många som tog vägen över skogen i lördags, men alla som kom stannade för att försäkra sig om att allt gått bra med oss! Då spelar det ingen roll att det är femton grader kallt, man blir varm ändå!

så tyckte jag världen var mörk, trist, plaskig och ett ställe jag önskade vore omställningsbart. Nu är det ljust av snön, och kallt så det förslår, men inte är jag nöjd för det….

Nu ser jag fram emot en verklig anledning att fira, och den infinner sig på måndag den 21 december.. Jaha, ni vet kanske vad jag syftar på. Dagen då mörkret får finna sig i att bli tillbakaträngd av ljuset som då intar sin självklara plats i min värld. Vintersolståndet! Efter det dröjer det inte länge tills jag firar födelsedag, för visst ska man fira att man blir äldre! Det är så roligt att ta tillvara alla tillfällen att festa om lite under vintern. Så småningom ska jag nog gå över till att bara fira födelsedagar på sommaren. Det är så mycket trevligare att sitta i en trästol med gräs under fötterna, än i en tygsoffa med en ryamatta under fossingarna. Tycker jag.

Ha nu en trevlig helg allihop! På måndag är det ny arbetsvecka, men bara halv.

Jag var på promenad i dag. Tänkte att jag skulle njuta av solen nu när den visade sig så vackert! Och på stigen i skogen finns denna vackert klädda gran, med kulor och ljus för tomten att njuta av. Det låg en önskelista där också. Jag hoppas att tomten hittar den när han kör förbi, eller han kanske har skickat sin tomtenisse, det var nog han som kom förbi med kärran idag!

Om man tittar riktigt noga, så ser man Lucia som rider strax framför tomten också! Ha en skön kväll!

… från ett julbord. Skulle tro att internet är fullt av människor som berättar att de just varit och ätit julbord! Jag sällar mig till dem. Jag säger också att det var jättegott, och jättemycket. Sen måste jag tyvärr tillägga att jag blir lite lätt illamående av att se dessa mängder av variationer av samma maträtter. Ni förstår, att när jag var liten så åt jag inte särskilt mycket om jag fick bestämma själv. Däremot ville jag äta ofta, men på den tiden (det låter som om det vore 1700-talet när jag säger så där:) så fick man lov att äta när det fanns mat på bordet. Basta! Min farmor var kokerska på järnvägshotellet i Vansbro, och hon hade sin alldeles bestämda uppfattning om hur mycket mat en portion bestod av. Jag själv var väldigt liten i maten som man säger, och hade väldigt svårt att svälja när jag väl hade blivit mätt. Jag fick kväljningar när man försökte få mig att trycka ner mer mat än jag ville ha. Min mamma slutade att försöka få mig att äta mer, när hon en dag, efter att jag varit hos min farmor, upptäckte att jag hade tryckt upp mat i gommen för att slippa svälja. Hon såg matmassan när jag gäspade och höll på att somna! Efter det litade hon på att jag åt om jag var hungrig, och hon tvingade mig aldrig att äta om jag inte ville ha. Tyvärr hade skolans mattanter en helt annan uppfattning än min humanistiska mamma. Där fick jag sitta kvar i matsalen långt efter att alla andra barn gått ut, för jag hade inte ätit upp. Portionens storlek hade förstås mattanterna bestämt, det var samma mängd oavsett om man var sju år och liten eller storvuxen tolvåring som slukade mängder.

….och det var historien bakom varför jag aldrig kan äta mig mer än mätt:)

…att hon önskade sig åtta timmar till per dygn. Jag håller med henne. Eller egentligen inte.. för det verkar ju som att ju mer tid man har, desto mer fyller man den med något, och desto mer vill man göra, och desto mer hinner man inte med.. Hänger ni med? Tack vare tvättmaskinen har jag fixat tvättning fyra gånger i dag, och tack vare bilen hann jag med ett besök under eftermiddagen, och efter att jag haft en kund också på eftermiddagen, så kunde jag ”ta mig tid” till att åka till grannbyn på Julmarknad, och sytt gardiner, och strukit dukar, och….. Neej, dagarna ÄR för korta. Jag har inte hunnit få min veckovila ännu! Jag tror till och med att den är lagstadgad, men inte sjutton har dom lagstadgat om vad som är vila och vad som är arbete under ens fritid heller! Den här kvällen borde vara minst ett par timmar till tycker jag. Jag ska gå och turbo-ladda viloläget, så jag hinner få HELA min vila på mycket kortare tid! Det finns en bok som har titeln i stil med ”Gode Gud lär mig tålamod, men gör det fort!” Byt ut ordet ”tålamod” mot ”stressa-mindre” så är det i det läget jag är nu känner jag. Det ska bli skönt att ha egen tid i två veckor snart, och den tiden ska jag fylla med ……ingenting hade jag tänkt. Bara sköna promenader och trevliga stunder med min stora familj! Alla mina syskon med barn och respektive kommer hem, och vi har inte träffats samtidigt allihop på flera år faktiskt, så det blir nog mycket prat och mycket mat! Jag blir glad bara jag tänker på det! Nu är det i alla fall dags att sätta sig i soffan en stund, och jag tror att stickningen får följa med dit också. Vi ses hörni!

(Här vill jag vara under tiden november till mars!)

… sonen och jag. Vi fick med en kompis till sonen också som  hakat på, men maken fick vara hemma och köra pellets. Olika falla ödets lotter! Sen är det ju förstås så, att jag också får bära in säckar med pellets, bara de har körts hit. Vilken tur jag har! Den pelletsen värmer fler än en gång alltså!

Jag försökte förstå en beskrivning i går, och i dag har jag läst stickbeskrivningen igen. Den här gången hade jag diagrammet bredvid mig, så nu tror jag att jag får till det faktiskt. Tänk vilken god effekt en natts sömn kan ha!

Nu ser jag fram emot ett rejält träningspass med 16 kilos-säckar från pall in till pannrummet. Jag ska se om inte sonens kompis också kan ta ett par stycken… Ju fler man är desto fortare går det!

Vi hörs!

… och lugnet sänker sig över oss (tungt blir det) så tänkte jag att jag skulle slå mig till ro med en stickning. Jag har beställt garn till en tunika och det kom idag. Jättekul! Jag har lagt upp och stickat 11 varv. Sen skulle jag börja med mönstret… nu är jag ingen nybörjare, men lyssna på det här:

Obs: sticka hål på vart 6:e varv härifrån – och minska mellan våderna på varv 17, 35, 53 och 71, dvs det är inte inritat de 2 ggr 6 varven mellan alla minskn där inga minskn görs.

Det är säkert helt glasklart i morgon kväll, just nu tänker jag mig i stället 17 våder med 6 maskor och inget däremellan!

Jag satsar på boken jag läser just nu istället. ”Blekingegadeligan” del 2. Mycket läsvärd! Författaren väver ihop händelser från tiden när Palestinsk kampfront bildades, med fynd som danska polisen gjort 1989, och som förklarar de inblandades roll på ett sätt som gör att jag också förstår, hur terrorism kan födas ur en vanlig människas önskan att protestera mot något man tycker är fel. Det som slår mig, är ändå hur de palestinska ledarna förmodligen trodde att den danska grupp det i huvudsak handlar om, var större än de i alla fall i mina ögon verkar. Läs boken så diskuterar vi sen!

I morgon ska vi på jobbet ha arbetsdag utanför huset. Det vill säga vi finns inte på våra vanliga platser, och det kan vara bra att inte vara tillgänglig när man ska planera, för då slipper man bli avbruten mitt i en livfull diskussion! Såna blir det nog hoppas jag!

Nu bjuder maken på Digestive och Brie-ost, jag hoppar av detta så länge, så hörs vi i morgon!

.. upp på byn. jag skulle hämta ett paket med varor som jag skulle leverera. Kombinera motion och nytta med lite solsken tänkte jag och pumpade däcken och drog i väg. När jag kommit fram till butiken som lämnar ut paket, upptäckte jag att jag glömt legitimationen hemma. Eftersom jag dagen före hade glömt paketavin hemma, tycker man att jag kunde samlat tankarna lite innan jag satte av för att hämta. Det var bara att trampa hemåt igen, och på vägen hem kom jag på att jag saknade lite enris efter förra helgens skogspromenad, så jag gjorde en liten avstickare i skogen, med cykel, och plockade på mig lite kvistar och lade i cykelkorgen. Sen när jag så småningom närmade mig hemma, så tyckte jag det gick väldigt tungt att trampa. Jodå, pyspunka ger den effekten! Men då var jag så nära hemma så jag kunde se cykelboden. Där står nu min cykel och skäms! Bara frosten har kommit så tänker jag lämna in cykeln på service, så den är klar att plocka fram när frosten försvunnit igen. För ni tror väl inte att vintern har kommit än?

Trött

Tröttare

..och så skulle det varit en bild på mig här, men jag är så trött så jag orkar inte vara med på bild:)

Det har varit en sån dag idag, att jag snubblat på mattkanter, tappat saker i golvet, fingrarna har inte gjort som jag velat, jag har varit utslagen fast i full gång om ni förstår hur jag menar. Därför tänker jag hålla ut till klockan nio sen ska jag i duschen och sen i säng tänkte jag. Så i morgon är jag pigg och på gång på ”lilla” biblioteket igen.

Jag får många kommentarer och synpunkter från låntagarna som kommer, och det är bra att man reagerar tycker jag, sen vet jag inte riktigt om det är jag som ska ta emot kritiken över hur våra politiker agerar, men det gör inget, det måste finnas något ställe där man får uttrycka sin ilska och frustration också, för jag vet ju att det inte är jag personligen som står i skottgluggen egentligen.

Jag har också fått ta del av konstruktiva och bra förslag från insatta personer som ser en möjlighet att utveckla den egna verksamheten och då också låta fler ta del av det som snart ska läggas ner.

Nu har jag sju minuter på mig innan klockan är nio, så nu säger jag godnatt, och hoppas vi ses i morgon kanske?

..att tända några ljus och njuta av smattrandet på taket.

Snart nog övergår det till stilla snöfall som lägger täcke på ljuden.